MalinAnnaKatarina

En morfar har alltid en speciell plats i hjärtat som Anna sa i dag på begravningen. Där brast det för mig. Alla minnen om hur jag som liten fick följa med honom till Ica, som alltid var ett äventyr, när han mutade mig att stanna över natten med godis, när han och jag var ute med Labbe, när jag efter varje gång hade slagit mormor på "Fia" sprang in stolt till tv-rummet för att berätta det för honom, när vi satt och åt korv och kollade på sporten tillsammans, när han viskade hemlisar till mig som inte mormor fick höra, hur han höll om mej när vi skulle sova, hur han skrattade.
Morfar gav mig så mycket mer än vad han tror. Han gav flera människor mer än vad han tror. Det märkte man nu på begravningen. Det kom väldigt många för att vara med på gudstjänsten. Det var så otroligt vackert. Husarerna stod med sina svärd omkring kistan och mormor,  hans bror, hans barn, barnbarn, barnbarnbarns, vänner var där för att ta farväl.
I kyrkan gick allt bra, men vid talen släppte jag allt. Jag ville bara hem och gräva ner mig. Alla minnen kom tillbaka och huvudet var fullt med tankar. Jag fick upp frågan "Varför" hela tiden, men jag borde inte fått upp det. Morfar fick leva tills han var 86 år gammal . Han hade en väldigt fint och långt liv. Han har skapat så mycket och jag lova att han var stolt över oss alla i kyrkan i dag. Jag är så otroligt glad att jag fick ha han i mitt liv.
Älskar dej Morfar <3