MalinAnnaKatarina

En sjuk sak jag kom precis nu när jag funderade på vad jag skulle skriva för något, var att varje människa tror väl att man själv är "normalast". Man utgår ju från sig själv hela tiden när man säger att någon annan är konstig eller speciell. Fast sen kom jag på att jag tycker inte jag själv är normal. Visst det spelar ju roll vilket humör jag är på och vem jag umgås med men för det mesta anser jag min inte speciellt "normal", vad det nu är ;)
Ibland kan jag bli förvånad över hur jag själv hantera saker och hur jag är i sättet.  Visst jag vet väl hur jag ska vara i speciella situationer, som att träffa nya människor och så, men när man väl känner mig kan man ju fan inte tycka att jag är normal! :P Haha som att jag ens skrivier om det här? Hur normalt är det?

Meen om man nu tänker på de människor som man vet är speciella. Jag tror liksom inte någon som inte kände mig skulle reagera på hur jag var i sättet om de träffade mig, men det finns ju människor som man direkt hajar till på och tycker de är konstigt. Anser dom att de är normala eller tycker de att de är speciella? Hmm...vilka frågor som flyger runt i mitt huvud. Kunde jag inte intresserar mig för typ mattefrågor ist? :P

/Malin




Sommaren -10 tror jag, svart hår!?