Bara en hund..
Vet att jag inte skulle skriva på ett tag men jag måste bara skriva av mig.
Ännu en natt, vilket betyder att jag ska sitta uppe till halv fyra/ fyra tiden igen.
Det känns så sjukt meningslöst allt. Jag orka absolut ingenting. Pappa tyckte jag skulle dra och träna, men ha varken ork eller lust. Dagarna har bara försvunnit medan jag ligger i sängen. Det bästa med att jag inte kan sova på kvällarna är att jag kan sova några timmar på dagen så dagen försvinner snabbare.
Kollade mig i speglen i dag. Ser ut som ett lik. Kan inte ens ut och gå ..skulle kännas sjukt att gå själv utan honom.
Alla tre här hemma är typ förstörda. Mamma gråter, jag vill bara ligga i sängen och pappa mår dåligt.
Vet inte vart jag ska ta vägen. Hemma så påminner allt om honom, men samtidigt vill jag inte gå ut och träffa någon.
Många tänker säkert : Det är en hund, ge dig.
Men bobby va ingen hund. Han var inte nån hund som kom fram och slickade än i ansiktet, viftade svans, och var som en hund brukar vara. Bobby fattade ju allt. Han var som en lillebror. Skulle alltid vara med när jag hade kompisar, fick jävulsblicken när han skulle retas, fattade direkt när jag lärde han trick, lyssnade sjukt mkt när man pratade med han.
Jag kan ibland önska att han "bara" var en vanlig hund. SKulle inte göra lika ont då.
Ännu en natt, vilket betyder att jag ska sitta uppe till halv fyra/ fyra tiden igen.
Det känns så sjukt meningslöst allt. Jag orka absolut ingenting. Pappa tyckte jag skulle dra och träna, men ha varken ork eller lust. Dagarna har bara försvunnit medan jag ligger i sängen. Det bästa med att jag inte kan sova på kvällarna är att jag kan sova några timmar på dagen så dagen försvinner snabbare.
Kollade mig i speglen i dag. Ser ut som ett lik. Kan inte ens ut och gå ..skulle kännas sjukt att gå själv utan honom.
Alla tre här hemma är typ förstörda. Mamma gråter, jag vill bara ligga i sängen och pappa mår dåligt.
Vet inte vart jag ska ta vägen. Hemma så påminner allt om honom, men samtidigt vill jag inte gå ut och träffa någon.
Många tänker säkert : Det är en hund, ge dig.
Men bobby va ingen hund. Han var inte nån hund som kom fram och slickade än i ansiktet, viftade svans, och var som en hund brukar vara. Bobby fattade ju allt. Han var som en lillebror. Skulle alltid vara med när jag hade kompisar, fick jävulsblicken när han skulle retas, fattade direkt när jag lärde han trick, lyssnade sjukt mkt när man pratade med han.
Jag kan ibland önska att han "bara" var en vanlig hund. SKulle inte göra lika ont då.
Kommentarer
Trackback
